Petra frågade igår om vi visste nåt om min gamla familj, de som glömde mig på en lekplats. Det gör vi inte. Men nu har jag suttit och funderat hela natten. Varför såg de inte lapparna vi satte upp? Eller ännu värre såg de lapparna och struntade i att hämta mig? Vem var de? Jag kommer helt ärligt inte ihåg dem alls, kommer inte ihåg barn eller husdjur eller var vi bodde. Jag måste lida av minnesförlust.
Jag tror inte att jag saknar dem faktiskt, man kan väl inte sakna någon som man inte kommer ihåg?
Nu har jag en ny familj, en jättefamilj. Jag ser mina första "barn" på jobb ibland. De är stora nu, går i 8an och ser nästan vuxna ut. Ibland åker någon av dem med mig på bussen till Dalby. Efter dem är där två gäng till och en himla massa vuxna både föräldrar och kollegor. Man tycker faktiskt om dem mer än man borde ibland och det kan vara lite svårt när de sen flyttar vidare och börjar på andra skolor, det vet jag.
Hur som helst så vill jag bara säga att
JAG ÄLSKAR MIN NYA "FAMILJ"!
Ni är bäst... allihop och ny är många, typ 100 eller nåt
No comments:
Post a Comment