Vi samlades hela gänget i fyrornas klassrum, rektor och alla viktiga var där.
Jag hade ingen aning om vad som var på gång.
Först berättade rektor något helt otroligt som gjorde mig lite ledsen
Sedan berättade hon något ännu otroligare och roligare så att jag blev glad igen.
Jag tänker inte berätta något än.
Men jag ska på äventyr med fyrorna till hösten och jag är jättelycklig.
Björnkramar från Lage
Hej! Jag heter Lage och är en nallebjörn född 1991. Jag är en hittebjörn och de som en gång hittade mig var en F-klass på Österskolan i Södra Sandby. Jag fick jobb som klassmaskot. Nu har jag och min lärarkompis flyttat oss till Malmö där vi bor. Jag älskar att få vara klassmaskot. Det är världens bästa jobb och man får fler kramar än det finns blåbär på jorden. Tusen björnkramar från Lage
Friday, February 19, 2010
Monday, February 01, 2010
Att överkomma mina värsta rädslor
Förra veckan så åkte jag pulka. Jag hatar höga höjder och gillade inte alls pulkabacken. Men jag blev så stolt när jag väl hade klarat av det. Jag kände mig som en bättre björn och bestämde mig för att fortsätta i samma stil.
Jag är rädd för hästar. De är stora som hus, har hårda fötter (hovar) Jättetänder och allmänt hårda o läskiga. De är tuffa killar och tjejer så att säga. Men en av tjejerna i 4an och hennes mamma har häst, på samma ställe som Mia har sin häst (Mia är den fröken som tog hand om mig när jag jobbade i År 1-3) så jag följde med dem hem i helgen.
Jag fick låna ridkläder av Honey som är nalle i huset och sedan bar det av till stallet. Där träffade jag de stora och skräckinjagande hästarna Ganti, Maunanátt, Tildra och Geimur.
Geimur tyckte inte alls om mig och gav mig sura blickar hela tiden, hela jag darrade som ett asplöv.
Men Ganti var snäll, han pratade snällt till mig och berättade vad som skulle hända och vad jag skulle få göra.
Först skulle jag klättra hela vägen up för Ganti.Han stod snällt och stilla hela tiden.
Till slut var jag uppe! Vilken utsikt man hade. Det gick jättebra. Mia, höll i mig när det behövdes men bara för att jag är så liten. Nu är jag inte rädd längre.
Efteråt satt jag i höet och slappade och pratade med hästarna. En av dem ville gärna komma och hälsa på mig på mitt jobb men jag tror inte att det går. Jag får fråga rektorn först.
Nu vill jag pröva att hoppa fallskärm eller flyga snabba flygplan. Finns det någon som känner nån som kan hjälpa mig med det?
Björnkramar från Lage
Jag är rädd för hästar. De är stora som hus, har hårda fötter (hovar) Jättetänder och allmänt hårda o läskiga. De är tuffa killar och tjejer så att säga. Men en av tjejerna i 4an och hennes mamma har häst, på samma ställe som Mia har sin häst (Mia är den fröken som tog hand om mig när jag jobbade i År 1-3) så jag följde med dem hem i helgen.
Jag fick låna ridkläder av Honey som är nalle i huset och sedan bar det av till stallet. Där träffade jag de stora och skräckinjagande hästarna Ganti, Maunanátt, Tildra och Geimur.
Geimur tyckte inte alls om mig och gav mig sura blickar hela tiden, hela jag darrade som ett asplöv.
Men Ganti var snäll, han pratade snällt till mig och berättade vad som skulle hända och vad jag skulle få göra.
Först skulle jag klättra hela vägen up för Ganti.Han stod snällt och stilla hela tiden.
Till slut var jag uppe! Vilken utsikt man hade. Det gick jättebra. Mia, höll i mig när det behövdes men bara för att jag är så liten. Nu är jag inte rädd längre.
Efteråt satt jag i höet och slappade och pratade med hästarna. En av dem ville gärna komma och hälsa på mig på mitt jobb men jag tror inte att det går. Jag får fråga rektorn först.
Nu vill jag pröva att hoppa fallskärm eller flyga snabba flygplan. Finns det någon som känner nån som kan hjälpa mig med det?
Björnkramar från Lage
Subscribe to:
Posts (Atom)